Mannen i mitt liv!

Det var ett bra tag sen jag skrev av mig mina tankar jag går och bär på men okej såhär är det iallafall:



Jag är hemligt förälskad...Ja det är sant.Av respekt tänker jag inte tala om hans namn.

Han vet inte om mina känslor eftersom jag inte sagt något än...Rädd att förstöra en lång vänskap pga adet om han inte känner som jag!Jag känner mig frustrerad och vet unte hur jag ska göra.Tanken har slagit mig att han kanske känner på sig att jag går och b'är på detta och drar sig undan..vad vet jag?Vi har haft kontinuerlig kontakt fram tills efter midsommar...DA kan man säga att han slutade ringa och höra av sig så som han brukade.Är jag överkänslig?Har han kanske jobbat mycket...fullt upp i sitt liv...eller har han VE och FASA träffat någon?



Åhhhh denna oro gör en galen ibland hörni!

Han är min bästa vän och jag önskar och hoppas att det en vacker dag blir vi två av hela mitt hjärta.



Sen ska jag tillägga också att det finns de människor som har så pass lite och tråkigt i stt liv att de känner sig tvugna att "lägga sig i" andras liv...Till de vill jag bara säga en sak:SKÖT ERAT!



Mi love U my dear!